söndag 26 november 2017

Per Jonssa-rockarna, unika Jämtländska spinnrockar

Här samlar jag all information jag fått fram om de rockar som gjordes av rockmakaren Per Jonsson från Ottsjön i Föllinge. "Per Jonssa"-rockarna kallas ibland också för Jämtlandsrockar. Per Jonsson sägs ha varit väldigt produktiv och ska ha gjort ca 2200 rockar totalt. Han var verksam under tidigt 1900-tal och fram till strax efter 1930.
Min första Per Jonssa-rock, nummer 96.
Utseende-detaljer
Det som är karaktäristiskt för en Per Jonssa-rock är att den är ovanligt färgrikt målad. Det som är tydligast är det röda hjulet med knallgula ekrar och den blågröna brädan (bänken).
Det finns information om att Per Jonsson ansåg att det ska vara sju olika färger på en äkta Per Jonssa-rock, orange på navet, gult på ekrarna, rött hjul, vinge och basen på rockmor (skruvmodern). Ben, ståndare (ståndarmar) och systrar (vingstolpar) är en slags oxblodsfärg, dovt vinrött. Trampan och dess stag, trampstickan och ställskruven är svarta. Och själva bänken slutligen är allmogeblå med dekorativa ränder i mörkgrönt.

Vartefter vi i Spinngruppen på Facebook har hittat och dokumenterat fler och fler Per Jonssa-rockar så har vi dock upptäckt att han inte alls var så rigid när han färgsatte rockarna. Det röda hjulen, de gula ekrarna och den svarta trampan/ med trampstickan och nån variant av blått/grönt på brädan (bänken) finns alltid, men flera detaljer på spinnrockarna ändras och tycks varit ganska flytande, framförallt under den tidiga produktionen, med de lägsta numren. Detaljer som skiljer sig är t.ex. att själva navet ibland är orange och ibland gult. En av medlemmarna i Spinnargruppen har en teori om att det kan vara så att den orange färgen är ett resultat av att han inte rengjorde färgen mellan han målade hjulet rött och ekrarna gula. Det finns någon rock med tecken på att färgen är lite strimmig och inte helt jämnt blandad som kan tyda på det. På min rock nr 96 är det dock en väldigt enhetlig orange färg och i och med att också tvärträet på rockmor (skruvmodern) har samma orange färg så verkar det troligt att han vid det laget (uppåt nummer 96) blandade eller köpte den orange färgen specifikt för de detaljerna.

Överlag verkar det som att färgen som används på navet nästan alltid också används på tvärträet. I de fallen dessa varit gula har alltså färgen orange i så fall helt saknats. Men det verkar nästan alltid också finnas undantag till de sätt Per Jonssa använde fägerna. På min rock nummer 67 är navet gult och tvärträet orange. På Renees bild (längre ned) är det inte helt tydligt hur det står till med de två mittersta spinnrockarna. Men på den spinnrock nummer 43 jag fotograferade på en lokal secondhand-affär så är både nav och tvärträ i samma gula färg.
Rock nr 43. Obeservera att nav, ekrar och tvärträ är samma gula färg. Systrarna (vingstolparna) är omgjorda i omålat trä och rockmor (skruvmodern) är lite ovanligt målad i en lejongul/ljusorange färg istället för den klassiska röda. Kanske ommålad? Men den i nummer närliggande 59'an delar delar denna färgsättning.
En annan sak som skiljer är att brädan(bänken) ibland är målad med ett helfärgad nedre mörkt skogsgrönt parti och ibland är den mörkgröna färgen mer delikat påmålad i flera tunna ränder ovanpå den allmogeblå basen. Det finns också något enstaka exempel med en helt annan färg, något lejongult eller möjligen den guldfärg som ibland används på detaljer(främst på tidiga exemplar), på undre delen av brädan (bänken).  Här är en bild där alla varianter av detta visas. Här ser man också tydligt flera av de variationer som Per Jonsson använde när han målade sina spinnrockar.
Bild från forumet alternativ.nu där en brittisk/dansk kvinna som heter Renee Darley från Rätan i Jämtland har publicerat den. Jag har ännu inte lyckats komma i kontakt med henne, men hoppas att det är OK att vi använder den här fina bilden när vi anger källa.
http://lh4.ggpht.com/_7xr0ZdcEczk/TGotKzuSbVI/AAAAAAAAEEY/h45A0-dR1n0/s640/IMG_1304.JPG
Renees fyra Jämtlandsrockar på bilden ovan visar tydligt att navet ibland var gult och ibland orange. Dessutom ser man att brädan(bänken) inte alltid var allmogeblå på övre delen utan ibland ljust grön, som på den bakre och främre. Man kan dessutom se att den bakersta spinnrocken har den där ovanliga lejongula, guldfärgade eller möjligen orange färgen på undre delen av brädan(bänken) som jag bara sett sett på denna och nummer XVI (16 med romerska siffror) som ägs av en kvinna i Uppsalatrakten "Brava" på Facebook.

Bilden visar att Per Jonsson också ändrar på den färg som används på ben, systrar (vingstolpar) och ståndarmar. På mina är den dovt röd och jag kallar den för "oxblodsröd" men på Renees bild ser man att de detaljerna har målats i en färg som är nästan lika klarröd som hjulet (den närmaste rocken på bilden ovan) men också i nyanser som nästan är svartbruna i tonen.

Unik detalj- mässingskloss som håller navaxeln
Per Jonssa-rockarna har också flera ovanliga konstruktionsdetaljer som nog är unika för den här typen av rockar, jag har då aldrig sett dem någon annanstans. Det gäller främst de mässingsklossar som håller fast hjulets axel. Den här lösningen gör att hjulet inte är avtagbart för att kunna fraktas lättare. Det är tyvärr en rätt jobbig lösning om man vill ha en rock som är lätt att transportera med bil. Det enda sättet att montera av hjulet är att låta ståndarna(ståndarmarna) hänga kvar på hjulet och ta bort dom från brädan(bänken). Det GÅR att göra, men känns inte så stabilt, utan som om man riskerar att förstöra hjulets konstruktion. En Per Jonssarock är alltså gjord för att stå på ett ställe, den är inte möjlig att transportera på något lätt sätt, vilket alltså många andra av de tidigare äldre rockmakarnas konstruktioner är.
Just gällande den unika konstruktionen med mässingsklossen så använde Per Jonssa två olika modeller. De vanligaste är  en rektangulär horisontellt tvådelad konstruktion, som på den vänstra bilden ovan. Det finns också bågformade mässingsklossar som på nummer 6 på bilden här ovan, den typen av mässingskloss kan se lite olika ut, vi har hittat den i mer eller mindre kantiga former.

Det tycks inte finnas något system i hur han använde de olika klossmodellerna. Rock nummer 2 och 6 har bågformade klossar medan rock nummer 3 och 8 har rektangulära. Den rock med högst nummer som vi hittat bågformade mässingsklosar på är rock nummer 43.

Unik detalj- Numrering och märkning
Varje Per Jonssa -rock verkar vara numrerad. Man brukar alltid hitta ett nummer instansat i vevaxeln som är av metall, och samma nummer skrivet undertill på brädan(bänken) i blyerts och ibland också instansat på mässingsklossens ovansida.
Ytterligare en unik sak med Per Jonssa-rockarna är att dom alltid är märkta med stans i vevaxelns metall. Ofta står också  numret skrivet med blyerts under brädan.
På en enda rock är märkningen helt unik, Nr 16. Numret på vevaxeln är instansat med romerska siffror (XVI) och den har även den arabiska (vanliga) siffran 16 instansat på själva mässingsblocket. Dessutom är den stämplad med rockmakarens namn i träet framtill på brädan (bänken). Stämpeln är präntad fyra gånger, en i varje hörn står det P.Jonsson med bokstaven "N" felvänd. Det är hittills den enda spinnrock vi hittat som har dessa unika detaljer.
Märkning på den unika rocken nummer 16, helbild av rocken längre ner.

Unik detalj- Målade med guldfärg
En del av spinnrockarna har detaljer på sig som är målade med guldfärg. Det tycks främst gälla de tidigare numren, och det finns spinnrockar med olika färgsättning som har guldfärgade detaljer.
Den mest karaktäristiska detaljen  är en liten krumelur-dekoration på den avfasning som finns på brädans (bänkens) bakre hörn.
Guldmålning på rock nr 8 ovan och nr 16 nedan.
Vidare brukar de bukiga svarvade partierna av ståndarmarna, benen och tvärträet vara guldmålade och ev. är också ibland översta rundeln på systrarna (vingstolparna) guldfärgade.


Tidslinje
Detta är en tidslinje över de rockar vi hittat och dokumenterat i nummerordning.
Rock nr 2
Nr 2 ägs av S H och finns i Vilhelmina.
Rock nummer 2 verkar enligt denna bild ha nav och tvärträ i gult eller möjligen är färgen svagt orange av den typen av nyans som inte är helt jämnblandad orange färg utan visar att detta började  måla orange på dessa detaljer genom att genom att man blandade den röda och gula färgen.
Brädan (bänken) verkar ha den blågröna nyansen och inte den med ovanliga lövgröna. Det verkar också som att den undre delen är målad i ett helt färg av mörkt skogsgrönt och inte i de ränder man kan se senare.
Gällande de detaljer som målas i oxblodsrött är det inte riktigt tydligt om det är den mörkare eller den mer röda varianten som används, kanske blandade han också denna nyans själv under tidig produktion, om det nu är så att han också blandade den orange färgen själv?
Mässingsklossarna är av den äldre bågformade modellen, Brädan verkar vara målad med ett helt skogsgrönt undre parti, alltså inte med gröna ränder. De detaljer som burkar målas i oxblodsrött verkar ha en mycket mörk nyans. Det går möjligen att skönja en svag guldmålning.

Rock nr 3
Rock Nr 3, Ägs av E.M och finns i Vålånger utanför Härnösand.
Rock nummer tre verkar mycket lik nummer 2, 6 och 8 förutom att den inte har några guldbemålade detaljer.
Rektangulära mässingsblock och siffran 3 på vevaxeln.


Rock nr 6
Rock nr 6. Finns hos M.F Gärdebyn, Rättvik.
Rock nummer 6 är mycket lik de övriga tidiga rockarna, 2, 3 och 8.
Den har också gulddetaljer liksom många av de tidigare rockarna har. Den har bågformade mässingsklossar.
En av systrarna (vingstolpar) är utbytt och omålad.

Rock nr 8
Rock nr 8. Finns hos M M, här ser man tydligt de guldmålade partierna på ben och ståndarmar.
Rock nummer 8 verkar i princip identisk med rock nummer 2, 3 och 6. Den tycks vara i särdeles gott skick.


Rock nummer 16 och nr 21
Rock nr 16 och 21. Finns hos Brava. Har ser man tydligt den guldmålade detaljen på tvärträt och även ovansidan av systrarna (vingstolparna) samt övre fasen av rockmor (skruvmodern) på rock nr 21.
Rock nummer 16 är unik bland de rockar vi hittat åt, inte bara gällande färgsättning utan i flera av detaljerna också. Numret på vevaxeln är stansat med romerska siffror (IXVI), den är dessutom stansad på mässingsblocken, men där med sitt nummer som vi vanligen skriver det "16", vilket också som vanligt är skriver med blyerts under brädan (bordet). Vidare är brädan framtill märkt med en stämpel,  "P. Jonsson". Fyra gånger. Även färgsättningen tycks vara unik, oxblodsfärgen har använts både till rockmor (skruvmodern) och navet, två detaljer som vanligen inte brukar ha den färgen. Vingen är inte heller röd som den vanligen är utan gul. Färgsättningen med ljusgrönt och gul/god på själva bordet tycks dock nr 16 ha gemensamt med åtminstone en rock till, den längst till vänster på bilden av Renees 4 rockar.
Nr 21 tycks vara en relativt normal tidig Per Jonssarock.

Båda dessa rockar har de bågformade mässingsklossarna.

Rock nr 23
Denna köptes av nuvarande ägaren i dec. 1988 på en auktion i Mattmar, Jämtland av en äldre släkting för 300 kr. Nummer 23 står instansat på vevaxeln och skrivet under brädan med blyerts. Det tycks inte finnas några spår av guldbrodyr. Mittnavet är inte riktigt orange men inte heller samma gula färg som ekrarna, utan en mörkare gul.
Helhetsbild nr 23, denna rock bor hos L. K i Östersund, Jämtland.
Rektangulära mässingsblock.
Inte orange nav, men kanske något mer lejongult än samma färg som ekrarna? 



Rock nr 25
Nr 25 fanns tidigare hos en dam i Ramseletrakten, numer troligen spinnrocksmuseet i Tväråbäck.
Det är en klassisk rock med gult nav och tvärträ, gulddetaljer och bågformade mässingsklossar.

Rock nr 43
Nr 43 fotograferade jag på en lokal Second Hand här i Vilhelmina
43an har den ovanliga egenheten att rockmor (skruvmodern) är lejongul, inte samma klara gula som ekrarna och tvärträet, utan något dovare. Möjligen är den ommålad då man kan se en röd skuggning på den övre delen av detaljen, se bild nedan. Men det som tyder på att det kan vara orginalmålning är att den spinnrock vi hittat med närmast nummer (den kommande nummer 59) har samma färgställning.

Vidare är hela vingen, snällan (spolen) och systrarna (vingstolparna) utbytta. Man kan också påpeka att mässingsklossarna är av den böjda modellen som vi tror ev, användes innan de klossformade, trots att numret (43) är relativt sent.
Lejongul, rockmor samma som nr 59. Bågformat mässingsfäste.
Rock nr 59
Nr 59. Ägd av K. C i Jämtland.
Rektangulärt mässingsblock. 
Målade gulddetaljer. 


Tycks ha samma färgställning som den som visas innan (Nr 43). Gult nav och tvärträ, medan rockmor (skruvmodern) verkar mörkare, mer som orange. Precis som nr 43 verkar också de detaljer som ofta målas i oxblodsrött vara väldigt mörka på dessa två rockar, nästan svarta.

Rock nr 67
Nr 67, en av mina egna, finns i Vilhelmina
Rock 67 är en ganska typiskt färgsatt rock, möjligen något udda att navet är gult medan tvärträet är orange. Brädan (bänken) har ett helt fält av mörkt grönt nertill, inte målade ränder. Mässingsklossarna är av den rektangulära modellen

Rock nr 90
Nr 90. Ägd av I. Ö i Skövde.
Nummer 90 är exakt lik nummer 67 med gult nav men orange tvärträ och riktigt oxblodsröda ben och ståndarmar. Rektangulära mässingsklossar av den senare modellen, inga gulddetaljer.

Helt unikt är dock att den har ett linfäste i blått. Själva kammen i regnsbågsfärg är tillagd av nuvarande ägaren Frågor? Är hålet ditborrat i efterhand? Finns det andra Per Jonssa rockar med hål för linföste? Är linfästet gammalt. Det har inte riktigt samma karaktäristik på svarvningen som Per Jonssas hantverk, så troligen är det senare?

Rock nr 96
Nr 96, min egen rock, finns i Vilhelmina.
En rock av den mest klassiska färgsättningen med 7 olika färger som skulle målas på vissa detaljer. Mässingsklossarna är rektangulära till formen.

Rock nr 98
Nr 98, fotat av M M (vart?) ev i östersundstrakten.
Nr 98 är fotad på en secondhandaffär, vi vet alltså inte vart den hamnat. Den har rektangulär form på mässingsblocken och har mestadels en klassisk färgsättning, men navet är knallrött, och likaså vingen. Det verkar som det är en annan röd färg än på hjulet och rockmor (skruvmodern). Det kan vara så att dessa röda detaljer är en senare "renoverings-målning".

Vi har också fått tag på en bild av en rock som vi inte vet så mycket mer om, fotograferad på auktioner.



Har du en Per Jonssa-rock? Hjälp oss komplettera arkivet!
Hör gärna av dig och berätta vilket nummer du har. Ta också gärna ett foto där man kan se färgsättning och gärna också detaljfoton om det finns något särskilt med just din rock.

Vi uppskattar också att du berättar hur mässingsklossarna ser ut på just din spinnrock. Om den har några detaljer som är målade med guldfärg och om den blivit lagad på något sätt.


Tillverkning och övrig historik
Här är en del bilder från gammalt tillbaks där man kan se Per Jonnsa själv.

Bild från utkörning av spinnrockar. Det är väl värt att notera att redan på tidigt 1900-tal så har även hemproduktionen nått näst intill industriell karaktär. På det här hästsläpet finns minst 19 spinnrockar på väg mot någon stormarknad. Husbonden/slöjdaren redo för en lång och kall färd i sin varma hundpäls. De fina och värdefulla spinnrockarna kommer med all säkerhet läggas över med någon presenning som nogsamt binds om alldeles efter kortet har tagits.
Bilden donerades av Torsten Isven i Ottsjö till facebookgruppen "Vi som gillar skog"
Här en bild av själva "industri-lokalen" . Den utgjordes av halva boningshuset som är ett av husen på bilden ovan, enligt Pia Blomberg som publicerade denna bild på Facebookgruppen "Vi som gillar skog". Hon berättar att Rockmakare Per Jonsson levde mellan 1871 och 1933, 62 år gammal. Detta är alltså en ganska sen bild från 1930, man ser att "Per Jonssa" är till åren kommen och bilden är också stolt kommenterad med "nr 2000!"
Per Jonssa, till vänster, håller på att färglägga sin 2000-ende spinnrock, år 1930.
Spinnrocksmakaren kallades också "Pe Jonsa" eller "Spinnrocks-Pelle", enligt samma Pia som donerade och kommenterade bilden ovan när dom sitter och målar. På bilden nedan, tagen betydligt tidigare under tidigt 1900-tal sitter Spinnrocks-Pelle och svarvar, utomhus. Svarven drivs av vattnet från Libäcken. Av fotovinkeln går det att se att detta inte är särskilt långt från sjöstranden.
Vad fick vi mer veta om Per Jonssa-rockarna genom Facebook-inläggen? Jo, priserna. Från början tog han 12 kr per spinnrock med med tiden gick de upp till 30kr st i pris. Vid något tillfälle, har priset motsvarat 2 månadslöner. För vilken yrkesgrupp eller under vilken tidsera går inte att utröna från denna bild av en artikel från en okänd tidskrift som publicerats av K. C i förlängningen av Facebookgruppen "Vi som gillar skog". Kontakt med K.C har upprättats och förhoppningsvis kommer mer info om artikeln och hennes fina jämtlandsrock att kunna läggas till i den här artikeln.
Spinnrocken på bilden är nummer 59, tydligt exempel på gult nav och tvärträ men orange rockmor (skruvmoder). 
Spinnrockens delar
Här är en bild som visar alla delarna på en spinnrock för att man tydligt ska kunna se vilka delar jag anger i blogginlägget. Jag använder de ord jag lärt mig här i Norra Ångermanland/Södra Lappland (Vilhelmina-mål) men i de fall dessa termer inte stämmer med den här teckningen så skriver jag också in en motsvarande term från den här bilden inom parentes efter mitt regionala begrepp.
Bild lånad från den utmärkta sidan "Lär dig spinna": https://sites.google.com/site/lardigspinna/rukit



onsdag 22 november 2017

Laga slickepottar

Tvålkokning går hårt åt mina slickepottar. Skaften på två av dom har gått av i höst. Men ett slickepottskaft är ju egentligen bara en pinne, så jag bad Husbonden att se om han kunde laga.
Och två små restbitar av rönnträ senare så är slickepottarna både användbara igen, och betydligt vackrare än tidigare!

Ett tidigare inlägg om när Husbonden lagat ett köksredskap (en potatisskalare) genom att byta ut plast mot trä:
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/2017/07/laga-och-plastbanta.html

Och här hela vår bloggserie om att lappa&laga.
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/search/label/Lappa&laga


torsdag 9 november 2017

Lappa jeansen för hand med japansk teknik

Äldste sonen har slitit ut bakfickan på favoritjeansen, och denna gång går det inte att laga med maskin, om man vill att fickan ska gå att använda också framöver.
Så jag drog ut ett annat knep ur erfarenhetsbanken. Att sy fast lagningslappar för hand med enkla upp-och ner-stygn. En väl synlig lagning, men numer kan man kalla den här tekniken för hantverk, eller kanske rent av konst. 👍I Japan har man nämligen upphöjt enkel lappning till uppskattad konstart och kallar den här lagningstekningen för sashiko. Om man inte bryr sig om alla specifika smådeteljer och regler som japanerna (på typiskt japanskt sätt) satt upp för sachiko-tekniken ska få kallas "konst" så är det helt enkelt lappning som väver fast laglapparna mot det trasiga plagget med små vanliga stygn.

Jag lyckades väl inte åstadkomma något äkta konstverk på sonens byxrumpa dock, men är ändå nöjd att favoritjeansen går att använda ett tag till.😀Och att han gillar sina jeans så mycket att han är helt OK med lite lagningar både här och där. Heja favorit-jeansen! 💗
Numer är det totalt 4 lagningar på baksidan av dessa jeans. Tre är gjorda i sachiko-tekniken och en är gjord i den teknik som jag skrivit om tidigare, på maskin; http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/2017/02/lappa-jeans.html

Här är hela vår blogg-serie om att Lappa & Laga.  http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/search/label/Lappa%20%26%20laga



lördag 21 oktober 2017

Första sländan

Jag fick en fråga nyss, hur kan det komma sig att jag har 36 års erfarenhet att spinna när jag är 45 år gammal? Svaret syns här på bilden.
När jag var 9 år fick jag en slända i present av min morbror, en extremt begåvad träsvarvare. Lite ull fick jag med i paketet. Jag hade ingen aning om hur man spann och ingen levande människa som visste i min närhet, så jag lärde mig själv.
Jag undrar om jag är den enda levande människa som lärt sig som jag gjorde, precis som ett naturbarn. Hur fibrer dras ut, hur dom låser varandra med tvist och hur man kan få dom att fluffa upp igen  och balansera, genom att tvinna ihop två eller flera enskilda trådar.
Det var magiskt för mig. Jag slutade aldrig spinna på den här sländan under de närmaste 15 åren. När jag var 22 år fick jag chans att klippa en bekants får (hade aldrig hållit en fårklippningsmaskin förr) och med hjälp av ett par gamla kardor jag fått tag på (och kunskap hur man kunde karda från scouterna som lärde mig tova) så lyckades jag skapa en hel kofta.
Från jag var 26 år tills 31 års-åldern var det "karriär" och senare barn som gällde. Spinnandet hamnade på sidan. Men vid 31 års ålder, när jag fått sonen så hände det sig så att jag fick reda på att det skulle vara en kurs i spinnrocks-spånad här i Vilhelmina. Jag var helt tagen; tänk att det fanns andra som kunde spinna, och man kunde fortfarande använda spinnrockar att spinna också nu i den moderna tiden! 😲
De 10 kurstillfällena var de längsta stunderna jag var från min lille son. Det var jobbigt känslomässigt, men kursen var så givande!  Och jag träffade min "ullmentor" Monica, som kunde allt om ull och om att spinna. Hon och maken hade också avlat sina får för att få den allra bästa ullen från 60-talet och fram åt. OCh jag har aldrig till denna dag hittat bättre ull än deras. 👍

Under en kursen var jag helt upptagen vid bara tanken att det fanns nån annan som kunde de här uråldriga hantverket. Och även då, där i internets början så hittade jag en modern spinnrock att köpa. Jag var i och för sig tvungen att beställa den från precis andra sidan världen (Nya Zeeland)  men jag fick hem den, ända hit till Lappland i gott skick och kunde inte tro på hur tursam jag var när jag kunde spinna mil (hittills ca 15 mil) på min Elizabeth Ashford. 😁

Tio år senare kom nästa chock. Vid det laget hade jag spunnit hundratals kilo av ull och andra fibrer och även startat upp en hobbyverksamhet att spinna garn av hundhår. Sen gick jag in på Facebook. Och insåg att det var inne att spinna garn, det var en hobby, som växte. Lavinartat!?!?!? Så otroligt fantastiskt. Första spinnträffen jag åkte till var hos Kia  på Forsbacka Ull, och bara att få sitta där med nästan 10 andra damer som kunde spinna och älskade att spinna. Det var en helt otroligt upplevelse, kanske svår att förstå för någon som mestadels spunnit helt ensam i 20 år och som trott sig vara nästan ensam om att utföra detta hantverk. troligen bland de första hantverksmässiga tekniker som någonsin mänskligheten utvecklat.💗
Jag älskar fortfarande att spinna och spinner ofta flera timmar per dag. För mig är det själva grunden i tillvaron och jag älskar Gandhis inställning och insikter om spånad som en mänsklig grundförutsättning.

"The music of the spinning wheel will be as balm to your soul". 
-Gandhi

tisdag 17 oktober 2017

Höstens tvålkokning

Vartefter skördetiden går mot sitt slut börjar en annan hektiskt tid på Forsnäs Hemman. Slakten och därmed tvålkokningen. Dom hör intimt samman, i och med att vi kokar äkta tvål, på äkta fett.
Skivar upp tjärtvålen
De flesta tvålar som nuförtiden marknadsförs som "miljövänliga" / hantverksmässiga är gjorda på växtoljor, och är egentligen inte alls särskilt miljövänliga. Våra tvålar görs på samma sätt som våra nybyggarförfäder gjorde tvål, på djurfett från naturbetesdjur. Dessa tvålar är mycket bättre, inte bara för miljön, utan också för vår hud.
Vi har ännu inte helt fyllt i tvålsortimentet i vår webshop, en del av tvålsorterna har jag inte fått kokat än, men dom kommer snart!  Redan nu har vi ändå fyllt på med både Getmjölk & Grädde, Mjölk & Honung och här vår Tjärtvål.
http://forsnashemman.tictail.com/products/tvål



söndag 8 oktober 2017

Ställer ut på Fiberfestivalen 2017

Här är en bild av mig igår, när jag stod som utställare på FiberFestivalen 2017 i Vännäsby.
Det var Jättekul! 😀
Och i år hade jag med mig massor av Husbonens "Spinneri-snickeri" som jag brukar kalla hans vackra alster. 👍 Allt från nystmaskiner och vår kardbräda (Blendning Board) till sländorna av alla olika modeller. 👌Turkiska sländor i olika storlekar och alla möjliga träslag, de stödda sländorna och även Tahklisländor, Navajo-sländan och numer också den minimala turkiska sländan som bara väger max 3 gram. En pytteliten, men alldeles riktig slända som också kan bäras som ett örhänge!



















Framförallt får vi ju chans att träffas. 😊Alla vi härliga människor (mestadels kvinnor) med fiber-fantastiskt intresse! 💗
Så kul!
Tack för den här tiden! (Detta var nog den sista fiberfestivalen som hölls).


tisdag 3 oktober 2017

Förbereder inför Fiberfestivalen!

Köksbordet är fullpackat av sländor och spinntillbehör. Jag förbereder inför Fiberfestivalen i helgen.
Det här är det evenemang jag ser fram mot allra mest varje år.😊
Det är alltid kul att få visa upp Husbondens fina spinneri-snickeri! 👍 Men allra roligast är att veta att jag får träffa så många härliga vänner och kvinnor på lördag! 💗Fiberfestivalen hålls för 10nde och sista året i Vännäsby, utanför Umeå.

måndag 18 september 2017

Laga svampkorgen

Jag älskar svampkorgar av den här modellen.💗Flätade i träspån av helt rakvuxen tall. Dom är ofta otroligt underprissatta på second hand, men en del av dom är ju också åtgångna. Den här har jag haft i 2 år, men handtaget splittrades och nu gav det slutligen upp.
 Men med Husbondens kompetens så gick det ju att fixa. Han splintade en ny tjockare tallspåna och basade den ovanför värmargrytan. Sen formade han den genom att böja den runt en stor kastrull och fästa med tvingar tills den stelnat.
Slutligen använde han häftpistol för att fästa det nya handtaget. Jag är supernöjd och kan nog använda min fina svampkorg minst 2 år till, sen har jag ju 20 andra på lager. 😉 För jag köper varenda en jag får tag på via second hand. Dom kostar så lite. Och vi har så mycket lagerutrymme här på Forsnäs Hemman, men för den skull slutar vi aldrig att lappa och laga. 👍

Här våra tidigare inlägg om att lappa och laga:
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/search/label/Lappa&laga

söndag 30 juli 2017

Laga och plastbanta

Här är två exempel på när Husbonden har lagat eller nytillverkat moderna saker i trä, som annars skulle slängts eller som ursprungligen var tillverkade i plast.
Här är en vanlig potatisskalare. Den hade ett handtag av nån form av mjuk plast som ganska snart blev äckligt klibbig och smetade av sig på händer, kläder och omgivning. Man kan bara tänka sig hur miljövidrig den var. Själva skalaren, bladet var däremot av högsta kvalitet och knappt slitet. Så; slänga eller laga?
Med ett nytt handtag i rönnträ inoljad med linolja så kommer skalaren räcka många år till, mycket längre än det dåliga plasthandtaget räckte. 👍
Och här en äppelstomp, eller man kan kanske kalla den "nerpetare" till en hushållsmaskin. Originalet var i plast men damen höll på att plastbanta och ville hellre ha en i rent, äkta trä. 😇 Husbonden svarvade en ersättning i lappländskt, hårt björkträ av bästa kvalitet. Det enda han behövde som förlaga var fotot på bilden och måtten på hur lång och bred stompen var nertill. Snabbt och enkelt var en ersättning i trä tillverkad och skickades med vanlig post.
Just nu står några vackra gamla sparkar av äkta Lappländsk kvalitet på tur att renoveras. Dom har några spruckna spjälor på sätet, men kommer säkert kunna bli i toppskick igen med lite insatser. 💗
Och Husbonden tar emot alla former av lagningar och nytillverkningar i trä.
Så hör av er!