Klä julgranen måste vara det handarbete som jag gillar mest. Att få ta fram alla mina fina askar med pynt och dekorera granen som jag och sonen har huggit ett par dagar före (tradition i vår familj). Nu har granen stått på upptining ett par dagar och när vi tar in den sprids snabbt den där ljuvliga doften.
Så är det dags att hänga upp släkt-klenoderna. Mina julprydnader är nästan enbart gamla ärvda saker, som är vackra och som betyder minnen från min egen barndom. Där finns glasklockorna, fyrverkerihängena och de läckra geometriska silverstjärnorna. Och så har vi rariteterna, kulorna i silkestråd, det gamla plastäpplet från 50-talet och de allra äldsta, den fina rosa/silver randiga glaskulan med vita prickar och grankotten som en gång i tiden var rödfolierad, men nu syns knappt ett spår av det. Med skavanker och allt är de ändå lika fina.... och utan dom, ingen jul.
Julgranen färdigklädd, med fina mattan under och en del av paketen.
